Imorse när jag skulle ta bussen till jobbet så såg jag någonting komma flygandes i en jäkla fart, och så hörde jag bara pang.. hela bussen reste sig upp och jag sprang runt för att se efter. Då var det en man i 50 års åldern som hade halkat på en isfläck på ena sidan av kör banan och glidit ut i motsatt körbana och blev påkörd av en bil med en kraftig smäll, flög in i bussen och sen ner på marken..
Obehagligt att se, han måste flugit minst 7 meter i luften, kändes som om man helt plötsligt var med i en film..
Självklart var det inte en jäkel på bussen som gjorde något förutom att glo och damen som körde på honom var chockad.
Jag och busschauffören sprang ut och hjälpte honom.. Han var chockad och helt vit i ansiktet, hade antagligen brutit nyckelbenet, axeln gått ur led och knäna var illa tilltygade.. Tacka gud för att han använde hjälm.
Man känner sig så hjälplös i en sån situation..det ända man kan göra är att finnas där och prata lugnt med honom innan ambulans kommer dit..mycket mer kan man inte göra.
Efter jag satt mig på bussen igen fick jag mig en tankeställare om hur snabbt det kan gå och hur man kan glömma bort allt det fina som finns i ens liv och gå in i otacksamhet när man i självaste verket borde känna tacksamhet för sitt liv och känna all den kärlek som finns..
Ta hand om, Krama om:x
xx/Pam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar